Förlåt bloggen!

Förlåt, förlåt för att jag inte tar mig tid att blogga. Doris och jag bara ränner på babysim, föräldragruppsträffar och öppna förskolor.

Men nu ska det bli av. Nu sitter vi inne hela dagarna eftersom att både jag och Doris är förkylda. Helt plötsligt finns det hur mycket tid som helst över. Så mycket att jag kan summera de senaste två månadera.

Få se nu...

Först var det jul.



Hos farmor och farfar i Sävar, med diverse farbröder, fastrar och kusiner.



Sen blev det dop. Också i Sävar.



...och så har vi haft storfrämman. Moster Marie gör vad hon kan för att Doris ska bli hästtokig. Hon är på god väg tror jag. Tyvärr.

Jag ser ju helst att Doris börjar med handboll. Då kan man skjutsa till uppvärmningen, åka och köpa tidningen och sen dyka upp lagom till avkast. Så är det inte med hästsport. Först ska hästen lastas, sen lasta ur, rykta, kratsa, fläta, sadla, tränsa. Sen börjar tävlingen och då ska man se 17 andra ryttare innan man vet om ens barn går till omhoppning, vilket man egentligen inte vill eftersom att man är ständigt orolig för att hon ska trilla av och slå sig. Och så går hon till omhoppning och så får man i värsta fall se samma 17 ryttare igen. Däremellan ska man hålla hästen medan barnet springer på toa, köper burgare, går banan och så vidare.
Kanske ska vi ställa undan gunghästen ett tag.



Lite mat blir det ju också emellanåt. Snart kan Doris äta själv.



Sitta har hon också hunnit lära sig.



För att inte tala om att rulla. Fast mest åt ett håll. Numer kan man hitta Doris lite varstans i lägenheten. Hon kan inte riktigt hålla sig på mattan, så att säga.